“Receptum och Vallisdata – det är de två bolagen som förde mig samman med Herman Talvitie, Designergatans grundare. Vårt första gemensamma projekt gjorde vi på Vallisdata, vars verksamhet i dag fortsätter under namnet Receptum Software.

Vallisdata grundades 1990 med programvaruproduktion som verksamhetsområde: vi skrev koden och byggde programmen själva, installerade utrustningen och drog kablarna – vi skötte allt som hade med IT att göra. Så småningom växte bolaget och antalet anställda, och min roll som VD handlade främst om arbetsledning – jag kodade allt mindre själv. När Herman kom in i bilden kodade jag knappt alls längre.

“Herman presenterade sin sak med stor ambition.”

Mitt samarbete med Herman började för ungefär fem år sedan. Han ringde helt oanmält, presenterade sig, berättade vad han kan och vad han var intresserad av. Samtalet kom precis i rätt ögonblick, för just då funderade vi på hur vi kunde förbättra användarupplevelsen i vår programvara och hur den kunde utvecklas. Vi saknade det kunnande som Herman berättade att han hade. Det väckte vårt intresse. Hermans sätt att närma sig var lugnt – lagom långsamt för oss. Det gav tid att tänka och genast få grepp om vad vi kunde börja göra och vad vi ville uppnå. Herman presenterade sin sak med stor ambition.

“Det räcker inte att koden fungerar tekniskt – den ska också ge användaren en upplevelse, så enkel och lättanvänd som möjligt.”

Tillsammans kom vi fram till hur samarbetet kunde gå vidare, och vi började i liten skala. Så småningom växte Hermans roll och betydelse, och vi såg den ömsesidiga nyttan: Herman trivdes med sitt arbete och upplevde det som givande, och vi fick verkligen ett nytt sätt att se på vad vi behövde göra och vad vi borde sträva efter. Herman förde med sig kvalitetsmedvetenhet – att vi nu måste klara av mer och sträva efter något bättre. För oss var det en ny tanke att man alltid kan göra bättre och tänka ett steg längre, på sätt och vis alltid ta sats lite längre bakifrån. Det räcker inte att koden fungerar tekniskt – den ska också ge användaren en upplevelse, så enkel och lättanvänd som möjligt. Och den här attityden orkade Herman lyfta fram så ihärdigt att vi så småningom insåg hur viktig den är.

Skicklighet och kunnande är förstås viktiga, men attityden är lika viktig: hur man arbetar, vad man kräver, hur man strävar efter att bli bättre. Hermans ambitioner var till en början högre än våra. Tidigare hade det räckt för oss att koden fungerade och inte hade särskilt många buggar. Det var först i och med Herman som vi började förstå betydelsen av UX-design.

I det här sammanhanget handlade det inte så mycket om kodens funktioner, utan uttryckligen om hurdan användarupplevelsen är. Vi började förbättra användarupplevelsen genom design. Herman kände visserligen redan till hur applikationen fungerade och var också med och utvecklade funktionaliteter. Men det var inte hans huvuduppgift – han koncentrerade sig på UX-design: från färger, knappar och deras placering och det intryck programvaran ger, ända upp till den största helheten. Han såg också till att helheten blev enhetlig.

“För användaren får saker inte se olika ut, även om de har gjorts av olika aktörer.”

På Receptum Software byggde vi redan då stora helheter: vår huvudprodukt är ett apotekssystem som i praktiken täcker allt som görs på ett apotek. Till programvaran hör tiotals olika moduler. Hos oss fanns det en tradition av att de olika delarna av programvaran hade byggts av till och med flera olika företag, och därför var de olika användargränssnitt: de hade olika tangentsekvenser, funktioner och musklick. Att förenhetliga dem var viktigt – vi förstod att de ur användarens synvinkel borde vara likadana. Det skulle inte vara vettigt om de alla fungerade på olika sätt eller såg olika ut. För användaren får saker inte se olika ut, även om de har gjorts av olika aktörer.

“Genom Hermans tekniska kunnande, attityd och design steg kundupplevelsen. Den ambitiösa attityden påverkade också andra i arbetsgemenskapen.”

När det kom in en ny person med en ny sorts attityd var det också lätt för mig som chef att genom exempel visa de andra att det här är vad vi nu strävar efter allt mer – och naturligtvis hoppades jag att ambitionsnivån skulle stiga också hos de övriga. Sammanlagt arbetade ett tiotal kodare i bolaget, och ingen av dem kunde förstås göra mer än en del åt gången. Vanligen utgick vi från att varje kodare gjorde ett eget användargränssnitt för det han eller hon arbetade med – det var i hög grad egen produktion. Och nu började Herman strömlinjeforma det, alltid utgående från vissa moduler, och förbättra användarupplevelsen. Genom det exemplet ville vi visa de andra: ‘hej, titta nu – vi kan faktiskt klara av något sånt här!’ Genom Hermans tekniska kunnande, attityd och design steg kundupplevelsen. Den ambitiösa attityden påverkade också andra i arbetsgemenskapen.

Tidigare hade kodningen alltid varit det viktigaste för oss, och vi hade alltid utgått inifrån: att få databaserna att fungera och funktionaliteterna byggda. Användargränssnittet hade tidigare varit lite av ett nödvändigt ont för oss. Men nu såg vi genom exemplet att så här ska det göras. I början upplevde en del det förstås också som extra arbete som inte funnits tidigare. För somliga var det till en början utmanande – de hade gjort saker på ett visst sätt i tiotals år, och plötsligt sades det att man borde börja göra nya slags saker. Ingen ser vad som finns i koden, utan du måste dessutom se till att knappen har en viss bredd och är rätt placerad. Det här var nya saker, och i början kunde de säkert kännas betungande för en del, gjorda utöver det övriga arbetet. Så visst krävde det här också anpassning i början.

Att vi fick något nytt var ändå en lönsam, långsiktig investering. I dag har kodningen förändrats väsentligt sedan starten. Numera görs användargränssnittet av andra personer än de som skriver koden, alltså back-enden. Samma person gör inte längre hela funktionen. Herman är i dag med i det design- och genomförandeteam som ansvarar för användargränssnittet och användarupplevelsen. Back-enden sköts alltså helt separat. Och alla dessa parter kommunicerar med varandra.

“Ungefär hälften av Finlands apotek använder MAXX-systemet.”

Vår viktigaste produkt är apotekssystemet MAXX. Vallisdata hade skrivit kod för många olika ändamål – allt från bokföring och fakturering för småföretag till olika lokaltidningsapplikationer. Då var apoteksvärlden och apoteksprogramvaran bara en del av helheten. Sedan dess har egentligen allt annat fallit bort. I dag koncentrerar vi affärsverksamheten på apotekssidan. Programvarans nya version heter MAXX och den har varit i bruk i ett tiotal år, så inte heller den är ny längre. Ungefär hälften av Finlands apotek använder MAXX-systemet. Också i Sverige finns flera apotek som använder systemet. Just nu arbetar vi på nästa version, och kring den för vi redan diskussioner med ett betydande nordiskt bolag.

Herman kom med i utvecklingen av MAXX. Även om produkten på sätt och vis var färdig består den ändå av många delar, och arbetet tar aldrig slut. Det byggs ständigt vidare och kodarna gör hela tiden något: nya saker läggs till och även myndighetsbeslut styr verksamheten. Arbetet kring produkten fortsätter alltså hela tiden. Herman kom med – som sagt, allt började med ett enda telefonsamtal – och tillsammans började vi utveckla och förnya programvaran, i synnerhet användarupplevelserna, och förbättra användargränssnitten.

Vi på Receptum Software sköter programvaruutvecklingen. Receptum i sin tur sköter kundgränssnittet och kundanskaffningen – både de finländska apoteken och alla kundkontakter i Sverige, såväl försäljning som eftervård. Och när man verkar i Norden har vi förstås också flugit fram och tillbaka många gånger i demo- och prototypärenden, för att reda ut saker och komma så här långt.

Internationaliseringen intresserar oss mycket, särskilt på apotekssidan, och avsikten är att undersöka olika alternativ. Några finns redan lite framme. När MAXX-applikationen har utvecklats har vi hela tiden också haft i åtanke att apoteksbranschen ändå bara är en av de sektorer där systemet kan tillämpas – systemet är på sätt och vis ganska lätt att ändra, och MAXX kan därmed eventuellt skräddarsys även för någon annan bransch.

“Systemet är mycket heltäckande.”

MAXX är egentligen hela apotekets system. Med det sköts beställningarna från partihandeln, och de är i hög grad automatiserade. Dessutom sköts läkemedelslagrets hantering på apoteket, och beställningarna går längs linjen till de finländska partihandlarna utan att användaren ens riktigt vet vad som är på väg, om hen inte särskilt vill gå in i processen. Uppgifterna kommer utifrån lagersaldo och åtgång. I systemet ingår förutom recepthantering och myndighetsrapportering också ett kassasystem, kundhantering och fakturering, varucirkulation och försäljningscirkulation samt självbetjäningskassa och integration med könummersystem. Systemet är mycket heltäckande. Det beror å andra sidan också på att allt har gjorts själv så långt det varit möjligt. I framtiden kan det förstås hända att allt inte längre är hundra procent egentillverkat, men så länge vi själva kan göra bättre än andra, gör vi det själva.

“Han gav ett gott intryck av sig själv redan under samtalet.”

Det var egentligen ganska överraskande att vårt samarbete började med ett kallt samtal. Traditionellt leder de oftast ingenvart, särskilt om de kommer helt oväntat och kunden inte har förberetts på förhand – man har inte tagit kontakt till exempel per e-post, utan börjar uttryckligen med ett samtal. Vanligen blir svaret ‘jag har inte tid nu, hej då’. Men hos oss började det just så, för samtalet kom precis vid rätt tidpunkt. Kanske är det också viktigt att Herman, som en ganska lugn och grundlig presentatör, gav tid att märka att – vänta nu, det här kan faktiskt genast bli något. Han gav ett gott intryck av sig själv redan under samtalet. Jag minns inte vad nästa steg var – han kom väl på besök och vi funderade närmare på hur samarbetet skulle gå vidare.

I affärsvärlden är första intrycket och god förberedelse viktiga när man tar kontakt. Dessutom behövs lite tur och rätt timing – att man träffar ett behov.

“Herman gjorde designplanen och var med och presenterade den. Kunden förälskade sig i den direkt.”

Vårt samarbete är gott och det har varat länge. Vi har gjort stora saker tillsammans. Som sagt har vi varit nöjda med just de sidor som Herman har fört med sig och som han med sitt kunnande har bevisat. Ambitionsnivån har alltid varit god, och han har fått också oss att tänka på nya sätt och sträva efter utveckling även inom UX-design. Han är en toppkraft på det här området och vi har åstadkommit mycket. Och hela den stora nya kundanskaffning som nu pågår var till stor del Hermans förtjänst. Herman gjorde designplanen och var med och presenterade den. Kunden förälskade sig i den direkt.

Den här nya kundrelationen är betydande, ett stort case – faktiskt antagligen vår största enskilda kund. Visst har vi många kunder i Finland, och de betyder just nu allt för oss, men den här nya kundrelationen är den största enskilda. Det här är en stor framgång för oss, och när vi får en god referens av den öppnar den i sin tur nya dörrar.

“Herman har lärt oss och våra kunder att vi alltid måste sträva efter något bättre – mindre räcker inte längre.”

Såvitt jag förstår håller Designergatan på att utvidga verksamheten, och Herman söker fler samarbetspartner till sitt nätverk. Hans nätverk växer, och vi hoppas få ännu mer designarbete av Herman i framtiden. Som sagt görs i det här arbetet bara en viss del åt gången. Vi skulle vilja ha ännu mer av så här högklassigt designarbete. Behovet har vuxit. Herman har lärt oss och våra kunder att vi alltid måste sträva efter något bättre – mindre räcker inte längre.

Ribban och profilen för vår service ligger högt. Design är en investering som har lönat sig – nyttan kommer tillbaka. Jag ser att god design lönar sig, den är en investering. Tidigare höll vi en mycket låg profil, och att höja den medför förstås kostnader. Men när kravet redan kommer utifrån – då måste man hänga med. Vår gamla modell skulle inte längre räcka till. Det här har på sätt och vis varit en tvungen förändring, som lyckligtvis kom frivilligt redan innan kunderna i värsta fall skulle ha övergett oss. Därför var det precis rätt ögonblick – vi var tvungna att börja göra något.

“Jag tror att det är en äkta glädje för honom att genom sitt eget exempel ge också andra något att ösa ur i designens värld.”

Jag ser att Designergatan arbetar i sin egen stil. Det är typiskt Herman – han strävar kanske efter något eget. Kanske just dit där man kan överträffa en ribba med god marginal igen; kanske har han satt sig ett mål ganska högt. Jag tror att det är en äkta glädje för honom att genom sitt eget exempel ge också andra något att ösa ur i designens värld. Och Herman presenterar ganska grundligt sin tankeprocess, hur han har kommit fram till vissa saker – till exempel färgvärlden, formspråket eller annat. Han vill mycket grundligt berätta hur hans tankar gick steg för steg. Det här har han uttryckligen fört vidare till oss andra utvecklare, och det är ett gott exempel på hur en analytisk tankeprocess går till även i sådana här frågor.

Som element och grund för ett gott samarbete kommer förtroendet säkert allra först. Dessutom måste båda ha något att erbjuda, och det måste uppstå en tydlig relation mellan kund, producent och leverantör. Herman gör ett gott arbete och vi betalar honom en ersättning för det. Förtroendet ligger i botten, och man behöver inte ifrågasätta om sakerna sköts rätt i båda riktningarna – om Herman levererar väl och om han får betalt. Sådant behöver man inte ifrågasätta. Vi gör äkta arbete och vi kan diskutera saker rakt på sak – en direkt relation. Det behövs.

“Och på något sätt saknar man en pratstund med en gammal vän.”

Vi har levt arbetsvardagen tillsammans med Herman, och själv har jag nu redan hunnit gå i pension. Samarbetet blev personligt och vi känner varandra personligen. På sätt och vis blir människan så småningom bekant, och när man lär känna någon på en viss nivå lämnar det ett spår som man minns ännu på pensionsdagarna. Och på något sätt saknar man en sådan pratstund med en gammal vän. Jag har varma minnen på många sätt och kan rekommendera Herman också för andra.”